Idag har jag nått en breakingpoint! Satt här hemma, ensam i Ektorpsoffan i vårat vardagsrum som ser direkt taget ut ur en IKEA katalog och kände mig helt och hållet uppgiven. Jag hade vägt mig. Jag väger 88 kg. F-Y-F-A-N vilken avsmak jag hade för mig själv i ca 10 minuter. Sen så kände jag; nej nu jävlar är det nog! Och som jag sprang till Konsum för att köpa mig mitt första paket Keso, paprika, sallad, osötade flingor, yoghurt och sportknäcke. Nu är första steget taget! Och det var förbannat gott måste ju även tilläggas. Ikväll är även en boxningsklass på SATS bokad med sambon och där ska det svettas utav helvete. Nu känns det snart bra igen! När jag har nått min realistiska målvikt på 75 kg har jag lovat mig själv ett par Jimmy Choo. Nja okej då, DinSko finest, MEN det är tanken som räknas. Det kanske är ett bra sätt att sporra sig själv? Sätta upp gåvor till en själv vid olika milstolpar (kilon) i sin viktnedgång?
Typ:
85 kg (-3 kg) En ridlektion på Enskede ridsällskap (där slutatde jag tack vare dålig självkänsla)
80 kg (-8 kg) Hitta en medryttarhäst
78 kg (-10 kg) Nya filmer (jag är en obotlig filmfantast)
75 kg (-13 kg) Nya kläder av fritt val
Det skulle ju kanske vara något!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar